Begrepp
Vad är ett begrepp? Ett svar är en abstrakt byggsten för våra tankar. Man behöver inte vara en språkanvändare för att tänka med hjälp av begrepp. Djur kan ha begrepp. I detta inlägg presenteras begrepp i relation till ord, begrepps hierarkiska natur, begrepp som specifika och generella samt begrepp som abstrakta eller konkreta.
I vardagstal är det vanligt att ett begrepp används synonymt med ett ord. Begrepp och ord, eller en term, är förbundna men de är inte samma sak. Ett begrepp står för innehållet av en term. Termen ”hund” är ett ljud- eller skriftmönster som omfattar eller mentalt aktiverar ett visst innehåll. Detta innehåll står för själva objektet, i det här fallet djuret som vi känner igen som en hund. Termen ”hund” är inte en hund, ser inte ut som en hund, låter inte som en hund, luktar inte som en hund och känns inte som en hund. Begreppet, som inte heller är en hund, ser ut som en hund, låter som en hund, luktar som en hund eller känns som en hund, utgör en mängd information som står för fenomenet hund genom vissa igenkännbara drag. När vi tänker på hundar är det i begrepp vi tänker. När vi pratar om hundar använder vi termer för att aktivera våra egna och andras begrepp.
Skillnaden mellan ord och begrepp
Några egenskaper som särskiljer begrepp från ord är att:
- barn har begrepp innan de kan tala
- vi kan ha flera ord för ett och samma fenomen som vi enbart har ett begrepp för
- vi kan ha ett ord som används för att prata om flera olika fenomen som vi har flera begrepp för.
En rad studier har bekräftat att barn kan särskilja en rad fenomen i världen, som katter ifrån hundar, kaninen ifrån råttor och flygplan ifrån fåglar redan vid tre månaders ålder. Att skapa ett mentalt innehåll som står för fenomen i världen kräver alltså inget språk. I dessa fall handlar det också om att gruppera fenomen av ett visst slag genom att alla katter känns igenom som katter, katt-kategorin, och att andra fenomen som hundar hör till en annan kategori.
Fenomenet katt kan ibland benämnas på flera sätt. Förutom ”katt” kan vi säga ”kisse”, ”kissekatt”, ”kissemiss” och ”misse”. Om begrepp och termer vore synonymer skulle det vara en skillnad mellan fenomenet som är sammankopplat till ”katt” och fenomenet som är sammankopplat till ”misse”. Vilken är i så fall skillnaden? Kan man peka ut att en misse har andra egenskaper eller drag än en katt? Det vi menar med en synonym är att ett ord står för samma innehåll, d.v.s. begrepp, som ett annat ord. ”Katt” och ”misse” är synonymer. Orden låter olika men står för samma fenomen i världen.
Ordet ”krona” hänger inte samman med enbart ett begrepp. ”Krona” kan användas för att tala om toppen på ett träd, toppen på en tand, huvudbonaden som en kunglighet bär, en valuta eller ett visst mynt. När ett ord, eller uttalet av ett ord, står för olika fenomen kallas det homonym. ”Krona” som i huvudbonad och ”krona” som i mynt står för olika saker men låter och skrivs likadant. Det är vad som gör dem till homonymer.
Herarkier
Nu när vi vet att begrepp och ord är sammankopplade med varandra, men inte är samma sak, kan vi titta närmare på begrepp som fenomen. Till att börja med kan man prata om globala begrepp, grundbegrepp och exemplarbegrepp. Ett grundbegrepp, det är enklast att börja där, är t.ex. begreppet katt. Begreppet katt står för katter i allmänhet som när någon säger ”titta en katt”, vilket betyder att fenomenet är av en viss kategori. Den som har en katt som husdjur (kallad Nisse) kan tänka och tala om en specifik katt. Ett unikt exemplar. Även om den unika katten har mycket gemensamt med katter i allmänhet har den drag som gör den identifierbar bland andra katter. En uppsättning särskiljbara drag kan vara storleken, färgen och eventuella mönster, längden på pälsen, hur smal den är i kroppsformen, vilka läten den ger ifrån sig och även hur den rör sig. Den som har en katt som husdjur känner garanterat igen sin katt även på håll. Slutligen kan vi tala om globala begrepp där katt som art inte är det enda kattdjuret på vår jord. Det globala begreppet är därför kattdjur, vilket även inkluderar lejon, geparder, lodjur, pallaskatt och puma (se figur nedan).
En vanlig förväxling när vi tidigt i våra liv sätter ord på ting är att göra nivåmisstag. Ett exempel är när barn kallar alla män för pappa. Begreppet förekommer på grundnivån, men ordet pappa ska vara kopplat till ett exemplarbegrepp. Barnets manliga förälder. Om barnet lär sig att den manliga föräldern kallas pappa men tror att pappa står för begreppet man sker en nivåförväxling. Det är också förhållandevis vanligt att barn lär sig att det finns en sjöfågelart som kallas anka, och därför kallar de en stor mängd sjöfågelarter som t.ex. änder för anka. Ett annat exempel är användandet av ordet hund. Barn kommer tidigt i kontakt med hundar men de drag som utmärker hundar kan återfinnas hos andra arter. Det är därför inte ovanligt att ett barn kallar en ung kalv, ett rådjur eller en katt för en hund. Detta kan delvis bero på att hundar som art är mycket varierade i utseende och storlek. Det är en form av övergeneralisering som antingen innebär en spridning till andra begrepp på grundnivån eller till det globala begreppet.
Vissa kognitionsforskare menar att det är lättast för ett barn att lära sig begrepp på grundnivå, andra att det är enklast att lära sig begrepp på den globala nivån, och några menar att det är lättast att lära sig begrepp på exemplarnivån. Det sista kan avfärdas eftersom det leder till kategorimisstag. Men frågan är om det är lättare att lära sig ett begrepp som möbel än begreppet stol (se figur ovan). Ett skäl till att begreppet möbel är enklare att lära kan vara för att bord och stolar är arrangerade tillsammans i de flesta fall precis som soffa och soffbord. De hör med andra ord ihop. Detta är rimligt innan barn börjar använda ord men så snart orden kommer in i bilden sker en uppdelning av olika sorters möbler eftersom vi sätter etikett på dem. Precis som vi med perceptionen kan skapa likhet och skillnad kan vi med hjälp av ord skapa likhet och skillnad.
I figuren ovan finns det fyra begreppsnivåer. Förutom grundnivån finns det en undernivå, eftersom vissa möbeltyper har specifika undertyper. Det kan t.ex. finnas köksstolar, kontorsstolar, konferensstolar, och barstolar (solstolar och toalettstolar?). Alla dessa är stolar men har specifika drag som gör att de kan klassificeras som en specifik typ. En av dem är ett unikt exemplar som en person har en särskild relation till. En kontorsstol är min kontorsstol. Den har unika särdrag som gör den möjlig att skilja från grannens kontorsstol, även om det är samma fabrikat och modell. Det kan bero på lutningen på ryggstödet, sitthöjden eller slitage på dynan. Om någon har tagit min stol och bytt ut den mot en liknande stol skulle jag märka det.
Anta att min kontorsstol är antik och fortfarande i mycket gott skick. En antikhandlare får titta på den och utbrister: ”Vilken utsökt möbel”. Är detta ett fall av nivåmisstag eller rör det sig om något annat? I detta unika fall är både mottagaren och sändaren eniga om vad det är de kommunicerar om, d.v.s. stolen. Trots att talaren använder ett ord som står för ett mer generellt begrepp är det tydligt för mottagaren att avsändarens intention är kopplad till den specifika stolen och inte någon annan möbel eller möbler i allmänhet.
Ett sista fall av nivåskillnader gäller ordet ”hen”. När ”hen” infördes i det svenska språket uppstod en förvirring kring varför ordet införts. Är det för att skapa en tredje kategori jämte ”han” och ”hon” eller är det ett ord på en högre nivå?
Om ”hen” är på samma nivå som ”han” och ”hon” betyder det att det rör sig om ett tredje genus. Då kan det stå för alla som ingår varken i kategorin han eller hon. Om ”hen” befinner sig på en högre nivå, d.v.s. är ett generellt ospecificerat begrepp för människor där genus är oväsentligt eller okänt, inkluderar det både han och hon som specialfall. Än så länge är det öppet för båda möjligheterna vilket kan verka förvirrande.
Det generella och specifika
Inom psykolingvistik, utvecklingspsykologi och kognitionsvetenskap har det diskuterats huruvida begrepp är generella eller exemplar. Faktum är att båda delarna är möjliga. Den första hund man stöter på kan fungera som underlag för att skapa begreppet hund (utan att ha ett ord för detta fenomen). Däremot råder det påtagliga skillnader mellan generella och specifika begrepp. Man kan tala om mentala representationer som partikulära eller generella, där de generella representationerna primärt avser begrepp. En mental representation, oavsett om den är partikulär eller generell, är något i vårt inre som står för något annat än sig själv. En mental bild av en katt står för en katt eller katter i allmänhet, men den är ingen katt eftersom vi inte har katter i våra psyken. Det krävs sex teoretiska begrepp för att särskilja partikulära representationer från generella (Jensen, 2008, s. 16–26):
- direkt kausalitet
- deikticitet
- individuering
- funktionalitet
- inkludering/exkludering.
Direkt kausalitet innebär att något fenomen i världen via sinnesorgan och perception har givit upphov till en mental representation. När det gäller en partikulär representation finns det ett specifikt ting i världen som har givit upphov till den mentala representationen (t.ex. din katt eller din kontorsstol). I det generella fallet är det inte ett ting som är upphovet utan flera (minst två). Därför är kausaliteten indirekt.
Deikticitet står för utpekande i tid och rum. Du kan peka ut plats för var och eventuellt tidpunkt för när en mental representation av ett partikulärt slag skapades. Fenomenet finns också nu någonstans i rum och tid. En generell representation har ingen deikticitet eftersom det rör sig om flera platser och tidpunkter som har smält samman.
Individuering innebär en matchning eller identifiering av det fenomen som orsakade din partikulära representation. Om du har sett en specifik katt och har en partikulär mental representation av denna specifika katt kan du med hjälp av din mentala representation känna igen exakt den katten igen om du stöter på den. En generell representation kan inte kopplas till en individ utan till ett flertal. En generell representation står för alla och ingen särskild.
Funktionalitet handlar om vad du kan göra med din mentala representation. En partikulär mental representation kan vägleda dig i dina handlingar. En specifik hammare kan användas för att slå i spik med. En generell hammare kan inte användas för att slå i spik med. En generell mental representation för kategorin hammare kan hjälpa dig att finna ett verktyg som har de typiska egenskaper som kännetecknar hammare, vilka i sin tur särskiljer hammare från såg, skruvmejsel, skiftnyckel, träklubba o.s.v. och det kan hjälpa dig att fråga efter en hammare genom att använda ordet ”hammare” som är förbundet med begreppet. Om du har en favorithammare har du i din mentala representation hammarens vikt, balans, textur på handtaget som gör att du märker att det är just den hammaren, d.v.s. din hammare, och det är just den hammaren som du kan slå i spik med.
Ett begrepps inkludering talar om vilka fenomen i världen som hör till begreppet medan exkludering talar om vilka fenomen i världen som inte hör till begreppet. När det gäller partikulära representationer inkluderar de enbart ett exemplar i världen (min katt) och exkluderar alla andra. När det gäller generella representationer inkluderar de ett flertal exemplar, t.ex. alla katter, men utesluter alla icke-katter.
Konkreta eller abstrakta begrepp
Det förefaller ganska enkelt att förklara hur vi kan ha mentala representationer för konkreta fenomen i världen, men hur är det med abstrakta begrepp? Vad är egentligen skillnaden mellan konkreta och abstrakta begrepp? Genom att ta hjälp av de termer som togs upp i avsnittet ovan kan man även bestämma skillnaden mellan konkret och abstrakt. Konkreta objekt har en direkt kausal relation från fenomen i världen till mental representation. Det finns också en identifieringsmöjlighet när det gäller konkreta objekt. Med hjälp av den mentala representationen kan man utpeka samma fenomen som gav upphov till representationen eller utpeka fenomen av samma sort. Graden av abstraktion stiger dock dramatiskt när man det gäller generella representationer. En generell representation har ett indirekt kausalt samband med fenomenen som är dess upphov men p.g.a. den generella representationens generalitet är den en abstraktion. Det motsvarar inget faktiskt ting i världen. Den motsvarar flera ting i världen men som en form av sammanslagning motsvarar den inte exakt något ting. En hög grad av inkludering bidrar också till en hög grad av abstraktion.
Om man däremot tänker på företeelser som är abstrakta fenomen i världen, likt begrepp som demokrati, kärlek, elektricitet och kvarkar, som inte kan bidra till direkt kausalitet för våra mentala representationer, blir förståelse av abstrakta begrepp av ett särskilt slag. Fenomen i världen som vi inte på ett enkelt sätt kan bilda perceptuella mönster från måste uppstå på annan väg än direkt via våra sinnen. Först är det värt att understryka att fenomen som demokrati, kärlek och elektricitet mycket väl kan uppfattas med våra sinnen genom de effekter som följer. Om vi agerar demokratiskt får det vissa följder för en grupp människor. Om vi visar kärlek får det konsekvenser för relationen. Om vi använder elektricitet kan vi uppleva konsekvenserna genom att vi får ljus (från lampan), värme (från spisen) och ljud (från stereon). Allt detta är konkret men fenomenen som ligger bakom är inte konkreta.
Abstrakta begrepp kan bildas genom
- kognitiva mallar
- teorier och uppfattningar
- analogier
- rapport och semantisk arbetsdelning.
Kognitiva mallar i detta avseende bygger på association. Om vi associerar strömbrytaren med lampan i en kausalkedja kan vi även tänka oss att det finns ett mellanliggande steg i kedjan. En tryckning på strömbrytaren gör att elektricitet kan flöda genom kabeln till lampan. Denna process påminner om en teori om elektricitet som vi kan skapa genom att tänka att det inte är min tryckning på strömbrytaren som genererar ljus, handlingen är enbart en utlösande faktor, och därför måste det finnas en bakomliggande faktor. Denna faktor X kan ingå i en teori. Många uppfattningar om hur världen fungerar är teorier. Därför behövs ingen särskild åtskillnad mellan teorier och uppfattningar i detta fall.
Även om man inte kan se elektricitet kan man jämföra det med något som man kan se. Detta kallas att tänka metaforiskt eller analogiskt. En analogi för elektricitet skulle kunna vara att tänka sig att elektroner strömmar som vatten i ett rör. En annan analogi skulle kunna vara att elektroner kryssar fram i en ledning som en gående person kryssar sig fram på en trång gågata. Detta sätt att tänka kring det abstrakta kan ses som att använda ett ställföreträdande fenomen. Något som vi kan ta in via våra sinnen får fungera som ett stöd för tanken. Problem som kan uppstå är om dessa stöd eller förenklingar, som metaforer och analogier ofta är, ger en skev uppfattning av ett fenomen. Det begrepp vi då har av ett abstrakt fenomen blir aningen missvisande eller vilseledande.
Som framgår i föregående kapitel kan vi lära av varandra via en rapport. En person berättar för en annan person att något existerar. Berättandet är helt språkbaserat vilket innebär att begreppet först bildas som en tom box med en etikett på. På etiketten står det ”elektricitet” och i boxen fylls allt som kan ge begreppet ett meningsfullt innehåll på. Berättandet om elektricitet kan även inkludera saklig information som kan utgöra innehållet, såsom att elektricitet inkluderar elektroner, att elektroner rör sig i kablar (eller ledande material) och att elektricitet har vissa effekter. Även om jag själv inte har sett elektricitet kan jag lita på att den som berättar för mig har gjort det eller att den som berättar har fått informationen från någon annan som har direkt erfarenhet av elektricitet. Detta kallas semantisk arbetsfördelning. Vi är inte alltid själva upphovet till det begreppsliga innehållet utan vi låter någon annan stå för en del av innehållet.
Läs mer om begrepp på sajten Betydelse.
