Kan kognitiv träning öka generell kognition?
Av: Mikael Jensen
Generell kognition, som på engelska kallas General Cognitive Ability (GCA), är en annan benämning på det vi kallar intelligens eller G-faktorn. Det är en bred kognitiv förmåga som har en bred inverkan på en rad andra förmågor. Det går att diskutera om G-faktorn över huvud taget finns men det är inte fakus för detta inlägg. Här ska jag ta upp om man kan träna upp specifika förmågor som ger effekt på den generella kognitionen. Man kan kalla det en överföringseffekt (transfereffekt) eller en bieffekt. Denna koppling och effekt har diskuterats och studerats vida. Någon konsensus har inte uppnåtts hittills. Nu hävdar Giovanni Sala och Fernand Gobet (2019) i en nypublicerad artikel i Trends in Cognitive Sciences att de genom en rad metaanalyser har ett svar en gång för alla.
Svaret på deras metaanalys, en statistisk sammanställning av ett stort antal studier, är att det inte går att träna upp specifika kognitiva förmågor och få en effekt på generell kognition. Grundantagandet bakom denna icke-effekt är att (domän)specifika förmågor inte kan överföras till andra (domän)specifika förmågor eller till generella förmågor. Den enda tänkbara riktning är från generell till specifik. Att uppnå en effekt från en (domän)specifik förmåga till en annan förmåga kallas avlägsen transfer. Detta studeras ofta inom expertstudier och lärandestudier. I dessa fall är avlägsen transfer minimal. Sala och Gobet menar nu att så också är fallet för kognitiva förmågor.
Titta på bilden ovan. Den föreställer sex blinda forskare som uttalar sig om vad de har att göra med genom att studera en del av en elefant (den används ofta för att illustrera att man inte kan få grepp om helheten genom att studera en del). Problemet som Sala och Gobet tar upp säger att det inte spelar någon roll hur mycket du än studerar spetsen på elefantens ena bete, du blir inte ett dyft klokare kring vad en elefants öron är (från specifik till specifik) eller får mer kännedom om vad en elefant i sin helhet är (specifik till generell). Om du däremot har full koll på vad en elefant är kan du dra många slutsatser om enskilda delar och deras funktion på en elefant (från generell till specifik). Inga kända sätt att träna kognition går ut på att träna flera specifika förmågor i hopp om att de ska leda till en generell effekt. Därför är det alternativet inte aktuellt för denna studie och har sannolikt inte testats i någon enskild studie till dags dato.
Den första specifika kognitiva förmåga som Sala och Gobet utförde en metaanalys på var arbetsminneskapacitet. Det är här de flesta studierna har utförts. Många har hävdat att man kan träna upp sin arbetsminneskapacitet genom olika former av träning. De bästa utfallen antyder att någon del av arbetsminnet kan öka marginellt vid träning men det finns egentligen inga belägg för att denna träning har någon effekt på generell kognition (den enda man kan ana är en minimal ökning av det som kallas flytande intelligens).
Det har utförts ett stort antal studier för att kartlägga i vilken utsträckning video- och dataspel är kognitivt krävande och vilka kognitiva förmågor som eventeullt tränas när man spelar. Vissa spel kräver spatial förmåga och hög processhastighet. Vissa spel kräver hög grad av uppmärksamhet/fokus. Andra spel kräver god planeringsförmåga. Man kan därför anta att dessa förmågor tränas när man spelar spel som utmanar spelarens specifika kognition. Det råder fortfarande osäkerhet trots metanalyser av ett flertal studier om video- och dataspel leder till träning och ökning av någon kognitiv förmåga. Sala och Gobet har med stor säkerhet fått fram att video- och dataspel har nära noll effekt på generell kognition.
Många forskare har föreslagit att musicerande är en så komplex aktivitet att den ställer höga krav på vår kognition. Ett antagande är därför att musicerande har en effekt på generell kognition. Kanske kan man anta att ett utmanande musikstycke som man genom träning bemästrar kan ge ökad generell kognition. Enligt Sala och Gobets metaanalys har musicerande ingen effekt på generell kognition. Det finns mycket positivt med att musicera men det gör oss inte smartare.
Schack har historiskt förknippats med intelligens. På senare tid är det inte heller så förvånande då många schackspelare har mycket hög intelligens. Kan man då anta att schack tränar upp generell intelligens? De studier som finns indikerar något annat. Det spelar ingen roll hur mycket man än spelar schack, man blir inte mer intelligent, man blir bara duktigare på att spela schack. Med andra ord ökar inte den generella kognitionen av schackspelande.
Sala och Gobet har tittat på några ytterligare fenomen som antas påverkar generell kognition positivt men utfallet är antingen att någon effekt inte går att finna eller att för få studier har utförts och att man därmed inte kan dra några slutsatser.
Den slutliga frågan efter denna genomgång av mindre uppmuntrande resultat är om det på något sätt går att öka sin generella kognition. Det finns antaganden att varierade erfarenheter på sikt kan ha en effekt. Det betyder då antingen att förändringar sker genom en stor variation av specifika förbättringar eller som en serie mycket små steg över en lång tid. Det troliga är att båda dessa aspekter har inverkan och att det därför blir väldigt svårt att mäta genom traditionella experiment. För att bekräfta detta måste man utföra ett experiment över flera år där man kontrollerar ett stor antal faktorer. Det kommer att bli väldigt svårt.
Den slutsats man kan dra från Sala och Gobets sammanställning är att (1) kognitiv träning för det mesta har liten effekt på den specifika kognition man vill öka och (2) denna träning har minimal effekt på generell kognition. De effekter som Sala och Gobet kunde hitta är fall av nära transfer där man kan dra nytta av förbättringar när man senare utför mycket liknande uppgifter. Däremot kunde de inte hitta några fall av avlägsen transfer där effekter av träning spiller över på andra kognitiva förmågor. Jag väljer att inte försöka dra några slutsatser utöver dessa. Det lämnar jag till läsaren.
